Sista dagarna

Vi har spenderat vår sista dag här i Kapstaden. I morgon kväll bär det av hem till kylan. Som av en händelse har det varit riktigt varmt här de senaste dagarna med uppemot 30 grader. Däremot var havet kallare än någonsin i morse när jag vågsurfade. Det sved i händer och fötter. T.o.m. barnen klagade och avstod från att doppa sig.

Jag har haft ett par riktigt fina vindsurfingdagar. Mitt livs bästa kan jag nog påstå. Dessutom har jag haft ett par märkliga dagar också. Ni som har följt bloggen kommer ihåg Farbror Surfande Bob som jag inte räddade när han drev omkring ute till havs. Jag hade nog lite dåligt samvete för detta. Men häromdagen fick jag chans till bättring. Vem ligger och skvalpar i vattnet en bra bit ut om inte Bob. – You again?! Säger jag. – Hey Rob, I broke my boom, säger Bob. – Do you want to be tugged ashore, föreslår jag. Sure! säger Bob. Sagt och gjort, jag bogserar honom in till land. Han är tacksam och jag missade en hel del bra surf men jag fick i alla fall min önskan uppfylld, att rädda Farbror Surfande Bob.

En annan upplevelse var dagen då jag hamnade i en händelse som man bara brukar få uppleva på naturfilmer på TV. En stor flock fiskmåsar befinner sig en bit ut. Det brukar betyda att något händer i vattnet under dem. Jag bestämmer mig för att undersöka saken. Mycket riktigt. Ovanför mig massor av måsar, under mig hundratals sälar som glatt hoppar omkring. Dessutom ett antal delfiner som följer mig precis bredvid brädan. Fantastisk upplevelse. Jag gissar att all uppståndelse berodde på att en kall och en varm vattenmassa möttes just där. Man kunde både se och känna detta fenomen.

Vi har varit lite sugna på att uppleva de stora sanddynor som ligger någon mil från kusten och som man kan se på håll från Kapstaden. Sugna på äventyr satte vi oss i bilen och styrde dit en morgon. Verkligen ”In the middle of nowhere”. Vi lyckas kryssa oss dit på känn och hamnar tillslut på en liten grusväg. Men vad nu då? En vägbom. Typiskt! Fast i ett litet träskjul på max en kvadratmeter sitter det en herre i uniform och påpekar att man behöver ett tillstånd för att komma in. Det kan bara utfärdas i kommunalhuset i den närliggande lilla staden Atlantis. Efter mycket om och men hittar vi det lilla kommunalhuset och får utfärdat fyra gula tillstånd för totalt 40 kr. Väl inne  var det verkligen öken men ungarna fick sitt lystmäte när det gäller att hoppa i sand. Fast en öken mitt på dagen är lagom bekvämt så det blir en kort visit. Vi tar oss till den berömda rodelbanan istället. Elsas favoritaktivitet. The mother of all rutschkanor. En plåtbana där man åker på små hjulförsedda vagnar. Det går riktigt fort. Kul för hela familjen.

Atlantis sanddyner och barnens favoritlek

Åsa fokuserar

Natt eller dag? Bild från baksidan av vår lägenhet